Hästens syn

Hur kommer det sig att en häst livrädd för plastpåsar som flyger? Eller river ett hinder om man inte låter hästen lyfta på huvudet? Hästens syn är väldigt annorlunda jämfört med människans syn.
Hästar är ett av de landlevande däggdjuren som har störst ögon jämfört med resten av kroppen och ögonen är placerade på sidan av hästens huvud. Detta är viktigt för den vilda, ursprungliga hästen för att den ska kunna se så bra som möjligt. Tack vare att ögonen sitter där de gör så kan hästen se nästan runt omkring sin egen kropp, även om de inte ser samma sak med båda ögonen.
Hästen är helt blind precis bakom sig och måste vända sig lite om för att se sig om precis bak. Hästar har även begränsat synfält precis framför sig, de kan bedöma avstånd, men det mesta är väldigt otydligt. Därför är det viktigt att närma sig en häst lite från sidan, både om du kommer framifrån eller bakifrån. Prata gärna samtidigt så hästen inte blir skrämd.
Hästens öga är uppbyggt med en näthinna som är fäst snett i förhållande till linsen. De ”bilder” hästen ser sätts ihop i hästens hjärna. I hästens hjärna förstoras alla bildintryck med 50 % vilket gör det lättare för hästar att upptäcka rörelser. Detta är ett arv från sina forna förfäder som levde som vilda hästar, som ständigt var beredda på att fly. Detta kan förklara varför hästar ibland kan bli rädd för en plastpåse som blåser i vinden eller en ekorre som klättrar upp i trädet.
Ni har säkert sett hästar som står med hög hals och stirrar på något i fjärran, de fokuserar på något som är långt borta. Jack brukar höja sitt huvud när han ser något han tycker är intressant på långt håll – som t.ex. fåglar på en åker. När de sänker sitt huvud fokuserar de på saker på nära håll, som t.ex. när de letar efter den perfekta grästuvan. Det finns forskning på att tama hästar ser bättre på nära håll, än vad vilda hästar gör, men att vilda hästar ser bättre på långt håll.
Men det här med att låta hästen se ordentligt är viktigt inom hoppning för att hästen inte ska riva. Om hästen inte får höja huvudet kommer den antagligen inte se hindret i tid för att hinna klara det. Hästar kan inte heller se det gräs den äter om den har sänkt huvudet för att beta, men hästen kan dock se framåt, åt sidorna och bakåt mellan bakbenen. Detta är utvecklat sedan hästarna var vilda och tvingades vara på sin vakt för rovdjur. Hästen kan nästan se 360 grader runt omkring sig vilket gör det svårt för rovdjuren att överaska hästen.
Ifall hästar kan se färg är ett väldigt outforskat ämne men många forskare är överens om att hästar, precis som många andra djur, ser skillnad på olika nyanser men inte rena färger. Man har gjort studier som bevisar att hästar kan skilja blått och rött från grått, men inte grönt från grått eller vitt. Slutsatsen är att hästar ser grönt, gult, blått och rött som samma färg – en gulgrön ton.
Vit är en färg som hästar ser väldigt tydligt då den oftast sticker ut rejält från resten av omgivningen, därför använder många t.ex. vita staket till hagarna. Hinder är ofta målade i vitt för att hästen lätt ska se bommarna. Det finns även en större anledning till att man målar bommarna till hindrena i mönster eller olika färger. Detta är för att hästar lättare ser hindret om det är i olika nyanser än om det är i en färg.
Hästar ögon tar, till skillnad från människans, väldigt lång tid på sig att ställa om sig från ljus till mörker och tvärtom. Vi har alla vaknat på natten i jättemörkt rum och inte sett något, men efter några få minuter så kan vi urskilja möbler och andra saker och vi känner igen oss. För hästar tar det drygt en timme att ställa om sig, vilket kan försvåra när man ska lasta in en häst i en mörk transport. Men när hästens ögon är anpassade efter mörkret är det mycket bättre än människans.
Hästar har inte heller något djupseende, så hål, gropar, vattenpölat och diken är oftast bara svarta hål i hästens ögon. Hästen kan då uppfatta hål och vattenpölar som skrämmande och bottenlösa. Men avstånd,djup, storlek och form är något som man kan hjälpa hästen att se genom träning. Detta kan ta flera år, men ett sätt är att träna på små hinder med hästen. En hopphäst måste kunna bedöma storlek, form och avstånd på en hoppbana. Detta kan man se ganska tydligt nu när jag och Jack lär oss hoppa. Jack överdriver oftast sina hopp rätt rejält och detta beror på att han inte utvecklat sin syn ordentligt än.
Hoppträning nummer 4

I måndags så tränade jag och Jack fjärde gången på Ale ridsport. Claus, Jacks ägare, var med och tittade. Det gick bra i början och vi hoppade inte direkt utan jobbade med volter i skritt och trav. Jack kändes pigg och slappnade av ännu fortare denna gången, det kommer antagligen bli bättre och bättre varje gång. Han vågade tillochmed bocka och sparka bakut när vi skulle fatta galopp vilket tyder på att han känner sig mera bekväm.
Vi hoppade bana ganska direkt, istället för att hoppa enskilda hinder i början och det gick sådär. Vi skulle försöka galoppera mot hindrena denna gången, men det går väldigt fort och det blir lätt att jag försöker hålla in honom vilket ledde till att båda blev lite okoncentrerade. När vi galopperar hoppar Jack med otrolig kraft vilket gjorde att jag tappade balansen i landningen, vilket resulterade att vi rev en gång, vägrade en gång och han sprang åt sidan två gånger.
Jag är nöjd med; att Jack var bekväm och vågade busa till det.
Läxa tills nästa gång; Öva på galoppfattningar, galoppera mot hindrena och hålla galoppen mot nästa hinder.
/Amanda & Jack
Hoppträning hemma på gården
Projektplanen
Bakgrund
Jag har valt att skapa en blogg där jag ska dokumentera min och min häst Jacks utveckling inom hoppning. Jag vill även ta upp olika delar av hästens psyke, sinnen och inlärning och jämföra det med människans.
Jag vill göra detta projektarbete på grund av tre olika anledningar. Ett, för att jag vill utvecklas tillsammans med min häst Jack inom hoppning och att vår relation ska bli starkare. Jag tycker även att det är intressant och lärorikt att dokumentera motgångar och framgångar. Två, jag vill att de som inte kan så mycket om hästar och hästens psyke ska få mera förståelse för varför en häst kan bli rädd för en platspåse eller vattenpöl. Jag vill ge rolig information som är lätt att ta till sig. Tre, jag vill inspirera hästälskare till att komma närmre sin egen häst.
Jag har bloggat i flera år innan så jag är van vid att skriva dagligen om ett specifikt ämne. Jack har jag haft i lite mera än ett halvår och det är nu under hösten vi ska börja träna hoppning inför nästa säsong.
Syfte, mål
Mitt mål med mitt projektarbete är att jag och Jack ska hoppa minst en felfri pay-and-jump. En pay-and-jump är en tävling där ingen förlorar eller vinner. Utan alla som hoppar banan utan tidfel eller utan att riva ett hinder ”vinner” – bra start för en häst som aldrig tävlat innan. Det är även bra för mig som känner mig lite rostig då det var många år sedan jag tävlade själv.
Detta är ett delmål som jag kommer fokusera på nu under projektarbetet, men i slutändan vill jag börja starta i ”riktiga” tävlingar, men det är ingen av oss redo för varken mentalt eller fysiskt just nu.
Jag vill även få bättre kontakt och relation med Jack, jag vill att vi ska bli ett starkt team och att vi ska lita på varandra.

Frågeställning/frågeställningar
Hur ska jag gå till väga i träningsväg för att klara en pay-and-jump med Jack? Hur ofta/metod?
Hur fungerar hästens sinnen jämfört med människans?
Vad är ”de sju lekarna”? Hur utför man dem? Vad gör de för nytta?
Metod, genomförande
För att kunna starta i en pay-and-jump så kommer jag att hoppa inför en utbildad hopptränare en gång i veckan. Jag kommer hoppa en till två gånger i veckan själv hemma, gå över bommar, kanske löshoppa då och då med högre hinder. När man tränar hoppning tänker man lätt att det är höjden man ska öva på, men allt handlar egentligen om tekniken och man hoppar ganska lågt på träningarna (ca 60 cm). Men när jag löshoppar Jack hoppar han upp till 120 än så länge. Jag kommer successivt höja.
För att få en bra hopphäst måste jag även jobba med dressyr och markarbete. Detta innebär att man ska öva på att få med hela hästen under sig och öka koncentrationen och samspelet mellan häst och ryttare. Kommer jobba mycket med olika ridvägar, som t.ex. volter, serpentiner, snett igenom – allt för att öka koncentrationen och balansen. Jack och jag måste även jobba på att kunna gå rakt i alla gångarter, vilket är ganska svårt för en ung häst. Hästar är precis som människor, starkare i ena sidan än andra (höger eller vänster) och detta måste man jobba med för att hästen ska kunna ha en bra balans och kunna gå rakt. Hoppträna kommer jag, som sagt, göra ca tre gånger i veckan under hela projektarbetstiden.
Kommer även skriva texter om hästens sinnen och beteende, samt fota till. Jag kommer jämföra med människans sinnen och jobba i uppsatsform. Detta kommer jag göra mellan vecka 39 och 41.
När jag utför ”De sju lekarna” kommer jag använda mig av labbrapportsmallen, men rubriker som hypotes, material jag behöver, utförande, hur det gick och en slutsats. ”De sju lekarna” kommer jag utföra mellan vecka 43 och 49, en lek i veckan. Kommer även ta upp lite olika stretchningsövningar och varför man gör dem.
I mitt projektarbete kommer jag använda mig av film, text och fotografier. Allt för att få med så mycket som möjligt och för att kunna vara så tydlig som möjligt.
Hoppträning nummer 3

Jack har de två tidigare gångerna varit spänd och ofokuserad på sin uppgift. Han är en otroligt envis häst och när han inte vill som jag vill kan det vara svårt att få sin vilja igenom. Men det brukar gå om man är snäppet envisare. Så de tidigare gångerna har vi haft problem med att gå på volterna, då han skjuter ut bogen och springer iväg för mig.
Jag hade också problem med att jag var nervös så när vi skulle hoppa så tvekade jag och då tvekade såklart Jack. Men efter lite pepptalk från tränaren så gick det bra tillslut.
Så, veckans utvärdering av måndagens hoppträning;
Jack kändes mera avslappnad än tidigare gånger och lyssnade på mig när jag pratade med honom. Vi hade, som vanligt, problem med volterna då han skjuter ut bogen och springer ifrån mig när vi travar. Testade att göra volterna i skritt och det gick jättebra. Men när vi travade ville han inte sammarbeta. Tillslut lyckades jag dock få honom på en bra volt och vi avslutade då den övningen. Kom ihåg att alltid avsluta övningen när man är på topp!
När vi skulle gå över bommar blev han genast mycket mera fokuserad och när vi höjde upp bommarna till hinder blev han pigg och framåt. Vi hoppade lite kryss, ett räcke och även en oxer. Det har vi aldrig gjort förut och Jack blev lite förvånad men hoppade fint ändå.
/Amanda och Jack
Projektarbete och presentation!
Tänkte börja med en fruktansvärd tråkig presentation som finns i alla bloggar. Men det kan vara småsaker som är viktiga att hålla koll på. Mitt namn är Amanda och går sista året på Munkebäcksgymnasiet i Göteborg, där läser jag samhäll/media.
Nu under tredje året ska vi, precis som alla andra tredjeklassare i Sverige, göra ett projektarbete och eftersom jag mest är intresserad av psykologi och även vill blanda in mitt största fritidsintresse, Capten Jack, i arbetet så jag valde att skapa en blogg. I bloggen vill jag dokumentera min och Jacks utveckling, både fram- och motgångar, inom hoppning. Jag vill även ta upp olika delar av hästens psyke och jämföra det med människans. Har även lite andra ideer som jag vill testa under arbetets gång.
Ni, som är intresserade av att läsa, kanske inspireras eller som också vill göra ett projektarbete med tema häst är hjärtligt välkomna att följa mig och Jack här i bloggen. Jag kommer lägga upp projektplan och veckoplanering och även utvärdera hur bra det går att följa planen och om det blir några förändringar.
Nu till det roligaste; presentationen!
Jack är ett engelskt fullblod, han fyllde fyra år i somras och mäter 163cm i mankhöjd. Han har ork till att bocka och sparka bakut, men inte ork till att träna dressyr. I stallet är han yngst men störst och jag gissar att han har de största öronen men den minsta pannluggen. Det finns många saker jag gillar med Jack och jag tror att ni kommer förstå varför när jag kommit igång mera med min projektarbetsblogg.
Amanda, homosapiens, fyllde 18 år i somras och mäter 168 cm. Jag drömmer om att resa, studera till något inom psykologin och leva lycklig alla mina dagar - helst med Jack.
Detta får duga för ikväll och jag hoppas att någon kommer följa min och Jacks utveckling under de närmsta halvåret.
/Amanda och Jack