Hästens smak
Varför konkar vi med flera hinkar med vatten på tävlingar och är hästar lika mycket sockergrisar som vi människor?
Smaksinnet hänger ihop med luktsinnet som jag tog upp tidigare i veckan. Hästen kan känna fyra olika smaker, sött, surt, salt och beskt och smaksinnet används mest för att plocka ut de bästa i fodret. Hästens smaksinne är så utvecklat att de kan känna skillnad på vattnet hemma på gården och vattnet på tävlingsplatserna eller när de reser bort och därför är det viktigt att man har med sig vatten hemifrån så man är säker på att hästen kommer dricka vattnet.
Om man råkar ge hästen mögligt eller dåligt hö kan hästen vägra att äta det. Man kan se vad hästen tycker om höet när man byter leverantör, vissa hästar gillar lite torrare och andra gillar lite blötare. Hästar föredrar för det mesta färskt gräs eftersom det är lite sötare och innehåller mera protein.
Men hästar är även riktiga saltjunkies. Salt är livsviktigt för en häst och hästar ska alltid ha tillgång till en saltsten i sin box och i hagen. Ibland slickar hästen på våra händer för att komma åt saltet i vår hud.
Hästens luktsinne
Som de andra sinnena är hästens lukt mera utvecklad än människans och hästarna använder sitt luktsinne för att känna av faror och för att ta reda på information om vad som finns i närområdet. Genom att dra in lukt och känna efter får hästen ungefär lika mycket information som vi får genom att titta och lyssna på något. Luktsinnet är det viktigaste sinnet för hästen eftersom de känner lukten av rovdjur långt innan hästen sett faran och därför kan man märka att hästarna uppför sig mycket mera nervöst och stressat när det är blåsigt ute – de känner ju lukten av alla skogens faror.
Hästar luktar på varandra när de träffar varandra första gången eftersom de läser av vilket humör den andra hästen är på, vilken personlighet hästen har och vilken status hästen har. Detta gör hästar även när de träffar en ny människa eller ett annat djur. Därför kan man låta hästen lukta på ens hand eller låta den lukta på sitt ansikte. Jag och Jack brukar blåsa varandra i ansiktet när vi träffas – vi brukar även passa på att pussas lite då.
En häst vill gärna lukta på varandras avföring – precis som hundar vill göra när man är ute på promenad. Man kan märka tydligt när man är ute och rider med hingsten Barette på vårt stall att han vill ha koll på vem som går på ”hans” sträckor. Han vill gå fram och lukta och markerar ibland över med sin egen avföring – precis som en hund. Om en häst kommer bort från sin flock är det bra att de har ett så välutvecklat luktsinne då de kan spåra sig tillbaka till flocken med hjälp av efterlämnad gödsel.
Om hästen känner en ny doft de aldrig känt innan, t.ex. om en hingst känner av att ett nytt sto kommit till stallet eller om ett sto brunstar kan hästen förbättra sitt luktsinne genom att flema. Flema är när hästen drar upp sin överläpp i en ful grimas.
Hästens känsel
Varför vill inte alla hästar bli borstade med den hårdaste borsten på magen? Och varför använder man sig av ett verktyg som man knyter runt mulen när man ska kolla på hästens tänder?
Hästar är väldigt, väldigt känsliga i huden och kan känna små insekter och flugor som landar på kroppen. Innanför hästens hud har den massor med små, små muskler som hästen kan ”rycka” i så att insekten flyger iväg från hästen. Detta är väldigt praktiskt under sommaren då många insekter sätter sig på hästarna för att bita dem och suga på deras blod.
Anledningen till att vissa hästar inte vill bli borsta med hårda borstar överallt är för att hästen har olika tjock hud på olika delar av kroppen. Benen, magen och ansiktet är väldigt känsligt och man har därför plockat fram olika borstar som man kan använda på dessa kroppsdelar. Hästar kan även vara lite kittliga på magen och det kan bero på att man borstar lite för löst. Då får man borsta lite hårdare!
Hästar är mycket känsliga på manken, den lilla knölen mellan ryggen och halsen. Här brukar hästarna oftast klia varandra och det utlöser endorfiner som får hästen att bli lugn. Därför kan man klia, klappa och gnugga på manken lite försiktigt om man har en stirrig och stressad häst.
De små morrhåren som hästarna har på mulen är ett viktigt känselorgan. En del människor klipper av morrhåren på utställningar, vilket är synd eftersom hästar behöver dem. Hästen använder håren för att kunna känna sig fram och de talar om för hästen vad som är nära ansiktet eftersom de inte kan se precis framför sig, som jag skrev i inlägget om Hästens syn. Hästen använder känselhåren för att leta upp det godaste i maten. Jack brukar ofta försöka leta upp havren innan han äter sin lusern. Om man har en häst som inte vill äta all sin mat så kan man blanda hästens mat så den äter upp allt.
Hästens överläpp är också väldigt känslig och den kan jämföras med en elefants snabel och det finns teorier att tryck mot läppen också frigör endorfiner, precis som manken. Därför använder man sig ibland av en brems (ett verktyg som man snörar runt hästens överläpp) som används när hästens tänder ska fixas.
När man rider en häst så utnyttjar vi hästens känsel väldigt mycket, vi använder skänklarna (benen) för att ge hästen olika tryck och med vikten få hästen att göra det vi ber om. Hästen känner även små kramningar vi gör med våra händer genom tygeln och bettet som ligger i hästens mun. Hästens mun är väldigt känslig och man får vara försiktig så man inte drar i tyglarna. Om man har en häst som kan bocka och busa väldigt mycket är det lätt att man råkar dra dem i munnen för att hålla sig kvar, men då kan man rida med en halsring. Tack vare halsringen så har jag inte ramlat av Jack så många gånger som jag skulle om jag inte haft min halsring.
Om en häst rids med för starka hjälper, t.ex. om de rids med obalanserade ryttare eller som rids med för hårda skänklar eller händer kan tillslut sluta lyssna på hjälperna. Det kallas att hästen blivit skänkeldöv. För att få bort detta måste man förfina sina egna hjälper och bli en smidigare ryttare. Man måste även börja om och väcka hästens intresse och samarbetsförmåga.
Hästens hörsel
Som de flesta redan vet så har hästen mycket bättre hörsel än människan.
Hästar är även väldigt känsliga för tonfall och även fast de inte förstår vad vi säger så kan de förstå om vi är arga, glada, ledsna eller nervösa. De kan även uppfatta när vi ger dem beröm eller visar att vi tycker om dem.
Hästen förstår inte alltid vad vi säger, men precis som hundar kan man faktiskt lära hästar olika kommandon. Jag har tillexempel lärt Jack ”trava” vilket är användbart när jag longerar honom och ”tack”. ”Tack” säger jag ska ta upp hans hovar för att göra rent dem, innan när jag började rida Jack så vägrade han lyfta sina hovar, men nu räcker det med att ta lite på benet och säga ”tack”. Han har även lärt sig ”backa”. Detta har jag lärt honom för att jag ska, utan att behöva ta i honom, få honom att stanna i boxen när jag borstar honom.
Hästar hör, som sagt, mycket bättre än människan. De kan höra riktigt höga och låga ljud som vi människor inte kan höra. Hästarna hör även saker på väldigt långt håll och detta finns kvar sedan deras förfäder som var tvungna att vara uppmärksamma efter rovdjur. Hästar kan vrida sina öron i 180 grader och kan alltså få upp ljud på 260 grader runt sig själv. Öronen styrs av 16 olika muskler och tack vare detta kan hästen även lokalisera ljudet och höra vart det kommer ifrån. De kan även stänga ute ljud genom att lägga öronen platt bakåt.
Hästens syn
Hur kommer det sig att en häst livrädd för plastpåsar som flyger? Eller river ett hinder om man inte låter hästen lyfta på huvudet? Hästens syn är väldigt annorlunda jämfört med människans syn.
Hästar är ett av de landlevande däggdjuren som har störst ögon jämfört med resten av kroppen och ögonen är placerade på sidan av hästens huvud. Detta är viktigt för den vilda, ursprungliga hästen för att den ska kunna se så bra som möjligt. Tack vare att ögonen sitter där de gör så kan hästen se nästan runt omkring sin egen kropp, även om de inte ser samma sak med båda ögonen.
Hästen är helt blind precis bakom sig och måste vända sig lite om för att se sig om precis bak. Hästar har även begränsat synfält precis framför sig, de kan bedöma avstånd, men det mesta är väldigt otydligt. Därför är det viktigt att närma sig en häst lite från sidan, både om du kommer framifrån eller bakifrån. Prata gärna samtidigt så hästen inte blir skrämd.
Hästens öga är uppbyggt med en näthinna som är fäst snett i förhållande till linsen. De ”bilder” hästen ser sätts ihop i hästens hjärna. I hästens hjärna förstoras alla bildintryck med 50 % vilket gör det lättare för hästar att upptäcka rörelser. Detta är ett arv från sina forna förfäder som levde som vilda hästar, som ständigt var beredda på att fly. Detta kan förklara varför hästar ibland kan bli rädd för en plastpåse som blåser i vinden eller en ekorre som klättrar upp i trädet.
Ni har säkert sett hästar som står med hög hals och stirrar på något i fjärran, de fokuserar på något som är långt borta. Jack brukar höja sitt huvud när han ser något han tycker är intressant på långt håll – som t.ex. fåglar på en åker. När de sänker sitt huvud fokuserar de på saker på nära håll, som t.ex. när de letar efter den perfekta grästuvan. Det finns forskning på att tama hästar ser bättre på nära håll, än vad vilda hästar gör, men att vilda hästar ser bättre på långt håll.
Men det här med att låta hästen se ordentligt är viktigt inom hoppning för att hästen inte ska riva. Om hästen inte får höja huvudet kommer den antagligen inte se hindret i tid för att hinna klara det. Hästar kan inte heller se det gräs den äter om den har sänkt huvudet för att beta, men hästen kan dock se framåt, åt sidorna och bakåt mellan bakbenen. Detta är utvecklat sedan hästarna var vilda och tvingades vara på sin vakt för rovdjur. Hästen kan nästan se 360 grader runt omkring sig vilket gör det svårt för rovdjuren att överaska hästen.
Ifall hästar kan se färg är ett väldigt outforskat ämne men många forskare är överens om att hästar, precis som många andra djur, ser skillnad på olika nyanser men inte rena färger. Man har gjort studier som bevisar att hästar kan skilja blått och rött från grått, men inte grönt från grått eller vitt. Slutsatsen är att hästar ser grönt, gult, blått och rött som samma färg – en gulgrön ton.
Vit är en färg som hästar ser väldigt tydligt då den oftast sticker ut rejält från resten av omgivningen, därför använder många t.ex. vita staket till hagarna. Hinder är ofta målade i vitt för att hästen lätt ska se bommarna. Det finns även en större anledning till att man målar bommarna till hindrena i mönster eller olika färger. Detta är för att hästar lättare ser hindret om det är i olika nyanser än om det är i en färg.
Hästar ögon tar, till skillnad från människans, väldigt lång tid på sig att ställa om sig från ljus till mörker och tvärtom. Vi har alla vaknat på natten i jättemörkt rum och inte sett något, men efter några få minuter så kan vi urskilja möbler och andra saker och vi känner igen oss. För hästar tar det drygt en timme att ställa om sig, vilket kan försvåra när man ska lasta in en häst i en mörk transport. Men när hästens ögon är anpassade efter mörkret är det mycket bättre än människans.
Hästar har inte heller något djupseende, så hål, gropar, vattenpölat och diken är oftast bara svarta hål i hästens ögon. Hästen kan då uppfatta hål och vattenpölar som skrämmande och bottenlösa. Men avstånd,djup, storlek och form är något som man kan hjälpa hästen att se genom träning. Detta kan ta flera år, men ett sätt är att träna på små hinder med hästen. En hopphäst måste kunna bedöma storlek, form och avstånd på en hoppbana. Detta kan man se ganska tydligt nu när jag och Jack lär oss hoppa. Jack överdriver oftast sina hopp rätt rejält och detta beror på att han inte utvecklat sin syn ordentligt än.
