Varför vill inte alla hästar bli borstade med den hårdaste borsten på magen? Och varför använder man sig av ett verktyg som man knyter runt mulen när man ska kolla på hästens tänder?

Hästar är väldigt, väldigt känsliga i huden och kan känna små insekter och flugor som landar på kroppen. Innanför hästens hud har den massor med små, små muskler som hästen kan ”rycka” i så att insekten flyger iväg från hästen. Detta är väldigt praktiskt under sommaren då många insekter sätter sig på hästarna för att bita dem och suga på deras blod.

Anledningen till att vissa hästar inte vill bli borsta med hårda borstar överallt är för att hästen har olika tjock hud på olika delar av kroppen. Benen, magen och ansiktet är väldigt känsligt och man har därför plockat fram olika borstar som man kan använda på dessa kroppsdelar. Hästar kan även vara lite kittliga på magen och det kan bero på att man borstar lite för löst. Då får man borsta lite hårdare!
Hästar är mycket känsliga på manken, den lilla knölen mellan ryggen och halsen. Här brukar hästarna oftast klia varandra och det utlöser endorfiner som får hästen att bli lugn. Därför kan man klia, klappa och gnugga på manken lite försiktigt om man har en stirrig och stressad häst.

De små morrhåren som hästarna har på mulen är ett viktigt känselorgan. En del människor klipper av morrhåren på utställningar, vilket är synd eftersom hästar behöver dem. Hästen använder håren för att kunna känna sig fram och de talar om för hästen vad som är nära ansiktet eftersom de inte kan se precis framför sig, som jag skrev i inlägget om Hästens syn. Hästen använder känselhåren för att leta upp det godaste i maten. Jack brukar ofta försöka leta upp havren innan han äter sin lusern. Om man har en häst som inte vill äta all sin mat så kan man blanda hästens mat så den äter upp allt.
Hästens överläpp är också väldigt känslig och den kan jämföras med en elefants snabel och det finns teorier att tryck mot läppen också frigör endorfiner, precis som manken. Därför använder man sig ibland av en brems (ett verktyg som man snörar runt hästens överläpp) som används när hästens tänder ska fixas.

När man rider en häst så utnyttjar vi hästens känsel väldigt mycket, vi använder skänklarna (benen) för att ge hästen olika tryck och med vikten få hästen att göra det vi ber om. Hästen känner även små kramningar vi gör med våra händer genom tygeln och bettet som ligger i hästens mun. Hästens mun är väldigt känslig och man får vara försiktig så man inte drar i tyglarna. Om man har en häst som kan bocka och busa väldigt mycket är det lätt att man råkar dra dem i munnen för att hålla sig kvar, men då kan man rida med en halsring. Tack vare halsringen så har jag inte ramlat av Jack så många gånger som jag skulle om jag inte haft min halsring. 

Om en häst rids med för starka hjälper, t.ex. om de rids med obalanserade ryttare eller som rids med för hårda skänklar eller händer kan tillslut sluta lyssna på hjälperna. Det kallas att hästen blivit skänkeldöv. För att få bort detta måste man förfina sina egna hjälper och bli en smidigare ryttare. Man måste även börja om och väcka hästens intresse och samarbetsförmåga.