Som de andra sinnena är hästens lukt mera utvecklad än människans och hästarna använder sitt luktsinne för att känna av faror och för att ta reda på information om vad som finns i närområdet. Genom att dra in lukt och känna efter får hästen ungefär lika mycket information som vi får genom att titta och lyssna på något. Luktsinnet är det viktigaste sinnet för hästen eftersom de känner lukten av rovdjur långt innan hästen sett faran och därför kan man märka att hästarna uppför sig mycket mera nervöst och stressat när det är blåsigt ute – de känner ju lukten av alla skogens faror. 

Hästar luktar på varandra när de träffar varandra första gången eftersom de läser av vilket humör den andra hästen är på, vilken personlighet hästen har och vilken status hästen har. Detta gör hästar även när de träffar en ny människa eller ett annat djur. Därför kan man låta hästen lukta på ens hand eller låta den lukta på sitt ansikte. Jag och Jack brukar blåsa varandra i ansiktet när vi träffas – vi brukar även passa på att pussas lite då.

En häst vill gärna lukta på varandras avföring – precis som hundar vill göra när man är ute på promenad. Man kan märka tydligt när man är ute och rider med hingsten Barette på vårt stall att han vill ha koll på vem som går på ”hans” sträckor. Han vill gå fram och lukta och markerar ibland över med sin egen avföring – precis som en hund. Om en häst kommer bort från sin flock är det bra att de har ett så välutvecklat luktsinne då de kan spåra sig tillbaka till flocken med hjälp av efterlämnad gödsel.
Om hästen känner en ny doft de aldrig känt innan, t.ex. om en hingst känner av att ett nytt sto kommit till stallet eller om ett sto brunstar kan hästen förbättra sitt luktsinne genom att flema. Flema är när hästen drar upp sin överläpp i en ful grimas.

Bild tagen från Google.